Sitter och läser bellas blogg och kände igen mig så bra i detta:

Jag har spelat och blivit spelad. Lärt mig nya regler. Jag har fått känna på ångesten en tisdagskväll när man hör sina egna tankar alldeles för högt för att det är för tyst. Jag har tittat avundsjukt på kärleksfulla par som har gullat med varandra på stan, men ändå känt frihet. Jag har sluppit att sakna någon, ibland saknat någon att sakna. Någon som saknar mig. Men de bästa är att jag har börjat älska mig själv mer än tidigare och blivit kompis med mig själv.
Det är det bästa.
1-0 till singellivet!